7 december
jahpp, igår blev det inget blogg skrivande, varför? det ska jag berätta nu .
Klev upp halv sju som en zoombi och for till jobbet, jobbade och stod i men det gick kalas bra! Där vi lunchtid började jag må lite illa och magen började känna sig lite konstig men jag tänkte inte så mycket på det utan jobbade mest bara på. Pappa kom och hämade mig klockan tre, (men jag kom inte iväg från jobbet förrän 1520) så han fick stå och vänta lite på mig.. Sen for vi hem till Ersmark och fixade och donade inför middagen som vi hade planerat, mamma och pappas kompisar Pelle och Agneta kom på middagsbesök och även min systers gode vän Katja. Under måltiden så fick jag mer och mer ont i magen och mådde mer illa, så jag åt inte alls speciellt mycket (Av den hypermegajättegoda middagen) vilket kändes trist men det gick bara inte ner. Men iaf, halv sju begav vi oss mot isstadion för PETER JÖBACK, ojojoj så underbar han är!! (Titta två utropstecken) Seriöst, ni som inte gick har verkligen missat något, killen kan show, han kan sjunga och han är bara allmänt underbar. Jag är helnöjd med konserten, ljussättningen ALLT var perfekt. Men under konserten blev magen värre och värre, kände som att jag ville gå och spy men ändå inte.. Men i bilen påväg hem mot Ersmark så kunde jag helt plötsligt inte hålla magen upprätt, utan jag går som en ihopfällbar fickkniv in i huset, och allt slutar med att vi åker till akuten, JIPPI, två timmars väntan senare tar jag mig in till doktorn, (Men vi hann iaf se Britney Spears dokumentär, jag gillar hon) sen efter lite tester, och kläm på magen så skickar han hem mig, jag kör hem Julia till Ersmark, för hon var en underbar ängel som satt med mig på akuten. Jag ringer iaf till Stavert och Oskar, och ber Stavert öppna imorgon, för jag trodde verkligen att jag skulle gå av igår i magen, men jag tar mig iaf tillslut till sängs och somnar efter många om och men, liggandes som en ihopkurad bäbis kunde jag somna.
Pappa ringde och väckte mig 0906, och det är ett under, jag har inte kramp längre! Jag är bara lite smått öm, men jag hinner inte stoppa Stavert, utan hon får lov att ta min öppning iaf. Så nu sitter jag här, påklädd, duscad och frukostäten, en timme innan jag får fara till jobbet, BLÄ. menmen, jag har ju själv försatt alla i denna situation, MEN jag kunde ju inte veta att jag skulle vara typ bra idag...
Klev upp halv sju som en zoombi och for till jobbet, jobbade och stod i men det gick kalas bra! Där vi lunchtid började jag må lite illa och magen började känna sig lite konstig men jag tänkte inte så mycket på det utan jobbade mest bara på. Pappa kom och hämade mig klockan tre, (men jag kom inte iväg från jobbet förrän 1520) så han fick stå och vänta lite på mig.. Sen for vi hem till Ersmark och fixade och donade inför middagen som vi hade planerat, mamma och pappas kompisar Pelle och Agneta kom på middagsbesök och även min systers gode vän Katja. Under måltiden så fick jag mer och mer ont i magen och mådde mer illa, så jag åt inte alls speciellt mycket (Av den hypermegajättegoda middagen) vilket kändes trist men det gick bara inte ner. Men iaf, halv sju begav vi oss mot isstadion för PETER JÖBACK, ojojoj så underbar han är!! (Titta två utropstecken) Seriöst, ni som inte gick har verkligen missat något, killen kan show, han kan sjunga och han är bara allmänt underbar. Jag är helnöjd med konserten, ljussättningen ALLT var perfekt. Men under konserten blev magen värre och värre, kände som att jag ville gå och spy men ändå inte.. Men i bilen påväg hem mot Ersmark så kunde jag helt plötsligt inte hålla magen upprätt, utan jag går som en ihopfällbar fickkniv in i huset, och allt slutar med att vi åker till akuten, JIPPI, två timmars väntan senare tar jag mig in till doktorn, (Men vi hann iaf se Britney Spears dokumentär, jag gillar hon) sen efter lite tester, och kläm på magen så skickar han hem mig, jag kör hem Julia till Ersmark, för hon var en underbar ängel som satt med mig på akuten. Jag ringer iaf till Stavert och Oskar, och ber Stavert öppna imorgon, för jag trodde verkligen att jag skulle gå av igår i magen, men jag tar mig iaf tillslut till sängs och somnar efter många om och men, liggandes som en ihopkurad bäbis kunde jag somna.
Pappa ringde och väckte mig 0906, och det är ett under, jag har inte kramp längre! Jag är bara lite smått öm, men jag hinner inte stoppa Stavert, utan hon får lov att ta min öppning iaf. Så nu sitter jag här, påklädd, duscad och frukostäten, en timme innan jag får fara till jobbet, BLÄ. menmen, jag har ju själv försatt alla i denna situation, MEN jag kunde ju inte veta att jag skulle vara typ bra idag...
Kommentarer
Trackback
