You found me

idag har jag varit på sjukhuset, (visste ni att det kostar 300 spänn??) iaf, jag fick först träffa en läkarkandidat, och nu märker man tydligt att alla inte ska bli läkare.. hon var inte så socialtkompetent kan jag lova, blyg och försiktig och inte så väldigt kunnig (nog för att det typ var hennes första vecka..) men jag var in och kollade upp mitt födelsemärke jag har under mitt högra öga. det som blivit mörkare och mörkare och som många tror är en tatuering, (den är dock väldigt fin..) men hon kandidaten kunde inte mycket mer än mig kan jag lova, så jag väntade i kanske 45 minuter på överläkaren, han var kunnig på sin sak kan jag lova, bara synd att han var en försvenskad dansk, för jag fick koncentera mig väldigt mycket för att förstå. men jag förstod, och så här blev utlåtandet: du har en blå .... (kommer inte ihåg efter blå för det var sånt där läkarord), med det innebär det att jag har en fördjupad pigmäntförändring, huden har som olika pigmentskikt, och jag har pigment ända ner till tredje skiktet, därför blir det lite blåskimrande. han sa att det var helt upp till mig om jag ville ta bort den eller ej, han sa att den inte är farlig just nu, men kan bli om några decennier (!) jag frågade honom om han skulle ha tagit bort den om det var han som satt där jag satt, och han skulle ha gjort det, sen sa han även "om du hade varit min dotter skulle jag säga åt dig att ta bort den", så jag fick en remiss till plastikkirurgen eftersom de gör finast ingrepp när den nu sitter där den sitter. sen väntade jag en timme och då skulle några till kandidater kolla på min pick (observera några till) men när tiden väl slog in gick jag in i ett rum och där sitter det femton kandidater i en ring och jag fick sätta mig framför dom på en stol, och alla fick komma fram och titta på min prick och känna på den, kändes verkligen jätte konsigt. menmen, vad gör man inte för studenterna.

tankar som snurrade när jag kom in på sjukuset, (som det alltid gör när jag går in där), kanske man ska jobba inom vården ändå.. barnmorska? hm, måste ta mig en genomtänkare igen,

det är ju det där med hösten och  tankar hit och dit. men jag vill vara kär, jag vill känna att jag är älskad av en annan person än min närmsta familj, jag vet bara inte varför jag skrämmer iväg dessa. kanske är jag svår, men varför inte lära känna mig? och ge mig tid? hm. jag vet inte. jag vill iaf vara kär, bara prova.